söndag 9 maj 2010

Resurser

Jag börjar med resurser, som allt - dvs allt liv -, egentligen kretsar kring. Evolutionen bygger till stor del på kampen om resurser. Även om mänskliga individer inte längre tycks vara utsatta för evolutionens press så verkar det i mina ögon finnas ett kvardröjande primitivt arv i några avseenden. Vi är nämligen fortsatt besatta av resurser. Vi vill ha mer pengar, fler prylar och större hus. Givetvis är det pengarna som är i fokus när det gäller resurser, eftersom pengar i de flesta människors ögon är direkt relaterade till värdet på en resurs. Det tycks också finnas en utbredd uppfattning om att pengar kan investeras i abstrakta saker, såsom lycka.

Människan har i mina ögon en möjlighet som ingen annan art har. Människan skiljer sig inte från andra arter med avseende på primitiva önskningar, däremot kan vi medvetandegöra dem. När vi blir medvetna om varför vi vill en viss sak, tror jag att det är lättare att motstå den. Det bästa vore om vi kunde hindra oss själva från att agera ut det mest destruktiva av det vårt djupa inre önskar att vi gör. Att känna sig hotad skulle kanske för hundra tusen år sedan leda till att vi ger oss in i en dödskamp med en konkurrent. Detta gör vi lyckligtvis inte längre. En optimal lösning är att vi funderar över hur det kom sig att vi kände oss hotade, och om nödvändigt tar upp känslan med den som gav upphov till den, för att lösa den inre konflikten.

När det gäller pengar tycks vi ha målat in oss i ett hörn. Vi kan inte längre, som för länge sedan, be en vän, släkting eller granne om hjälp med att ge oss ett material eller en hjälpande hand i utbyte mot en icke-pekuniär gentjänst. Allting kostar, minsta tjänst eller enklaste vara. Vi har dessutom skapat en enorm mängd pseudojobb, dvs. tjänster som inte direkt tillför mänskligheten någonting. Hela den finansiella sektorn gör inget annat än hanterar de resurser, i form av mat och andra varor, som alla andra människor skapar. Det paradoxala är att dessa personer dessutom lyfter betydligt högre löner än de producerande gör.

Jag har därför en mycket tveksam inställning till bankväsendet. Jag skulle helst av allt slippa att ha med de finansiella instituten att göra. Men i väntan på ett samhälle som bygger på att dela med sig av det man skapar, och att vi ger varandra hjälpande händer bara för att vi vet att vi får hjälp från andra när vi har behov av det, så kan jag inte klara mig utan bankerna.

Det finns dock många banker att välja på. Storbankerna har ingen transparens. Hur de använder mina sparpengar är omöjligt att veta. De ingår alla i ett kapitalistiskt paradigm, som sätter profiten och tillväxten i första rummet. Att utveckla samhället i en mer hållbar riktning är inte riktigt deras grej. Det finns två bra alternativ. Ekobanken och JAK. I nuläget har jag totalt drygt 30 000:- i dessa.

Ekobanken är en medlemsbank. Man kan få inflytande i bankens verksamhet genom att köpa ägarandelar. Det går bra att bara öppna ett sparkonto också. Räntan är betydligt lägre än hos andra banker, men för mig är det underordnat vad pengarna används till. De har nämligen transparent utlåning. Jag får själv välja mellan ett antal olika engagemang, till exempel barn och ungdom eller rättvis handel. Då och då får jag som vanlig bankkund hem ett A4-häfte, med information om vilka företag som lånat pengar, och vad de gör. Privatpersoner lånar de endast undantagsvis ut pengar till.

JAK är också en medlemsbank. Alla kunder måste först bli medlem i banken, innan man kan använda deras tjänster. Banken är räntefri, men när man lånar betalar man en avgifter. Det unika med JAK är att man inte får låna om man inte samtidigt sparar motsvarande belopp. Om man som jag bara sparar, samlar jag på mig så kallade sparpoäng. Dessa kan jag utnyttja när jag längre fram väljer att låna i JAK. Jag behöver då inte spara lika mycket.

Detta är den bästa lösning som jag för tillfället har funnit. Om du har något bättre tips, hör gärna av dig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar